lördag 11 april 2009

Ett litet Jesus-scoop

Så här i påsktider ett litet religionshistoriskt "scoop" - de instruktioner som Jesus lärare delgav honom. Åtminstone om man följer den plausibla teorin att han var en i raden av en lång traditionslinje maskiler (Mästare) inom det esséersamfund som troligen tog fast form någon gång under det andra århundradet före vår tideräkning.

Kristendomen tar påfallande lätt på att esséerna aldrig nämns i Nya Testamentet fast externa källor (Josefos, Filon) nämner dem som en av de tre stora rörelserna i landet vid sidan av saduccéerna och fariséerna.

Förklaringen är mycket enkel: de som skrev de första utkasten till det som nu kallas de fyra evangelierna var konvertiter till esséersamfundet och Jesus var mannen som värvat dem!

Minns hans märkligt osjälvständiga kommentar att han "bara är sänd till Israels barn". Den kristne föreställer sig här att det är Gud som sänt Jesus, eller att Jesus själv i oklarhet om sitt upplevda uppdrag ännu är rätt inskränkt (provinsiell) i tänkandet.

I själva verket var det esséersamfundets högsta ledning som var uppdragsgivarna. De hade ett flertal predikanter av Jesus typ ute på fältet. Och maskilernas uppgift var främst att ena folket för den messianska saken (nationalism)!

Det fanns givetvis ingen anledning för individer inom gruppen att tala om sig själva i tredje person. Därför saknas varje omnämnande av esséerna i Nya Testamentet.

Ingen regel är dock utan undantag. Några gånger alluderas till den förträffliga gruppen "Ljusets barn", vilket är en beteckning esséerna använder om sig själva i Dödahavsrullarna. De kallade sig även "De fattiga", en beteckning som även den återfinns i Nya Testamentet för det första århundradets judekristna.



Dödahavsrullarna, författade av Jesus lärofäder


Maskil var, som antytt, en funktionär inom rörelsen med uppgiften att predika och utbilda Israels folk. Ordet maskil betyder "en man med inre vision" (Theodor Gaster). Jämför Jesus tal i N.T. om att tända "kroppens inre lampa"!


Jag saxar här bara ett litet stycke ur en rulle och kommenterar vartefter.

"Dessa är föreskrifterna till (den som innehar ämbetet av) Mästare i de tiderna (den "yttersta tiden"), vad beträffar de ting han förväntas hysa kärlek till och det han förväntas hata:

Evigt hat i en fördoldhetens anda gentemot förgängelsens människor (materialisterna)!"

Notera här att Mästaren inte skall visa öppet hat mot Satans barn - exakt som Jesus demonstrativt tiger genom hela sin rättegång! Genomgående drar sig Jesus undan dem han märker saknar en sjyst attityd och som inte vill ha någon förutsättningslös dialog. I Dödahavsrullarna hittar vi alltså den handlingsregeln.

"[Mästaren] skall lämna dem deras rikedomar och förvärv som en slav till sin herre, och som en fattig man till sin mästare."

Jesus vägrar att ens ta i det romerska myntet som någon sträcker mot honom och där han hans likt den skriftlärde han var, lägger ner rätt praxis (halaka): "Ge Caesar vad som ankommer honom, och Gud vad som ankommer Honom."

"[Mästaren] skall vara lik en man ivrande för de statuter vars tid är Vedergällningens dag. Han skall utföra Guds vilja i alla sina gärningar, och i allt över vilket han har bestämmanderätt, såsom Han har befallt."

Ivra, ivrare = seloter, jfr engelskans "zeal", dvs människor med "helig vrede" kokande i sitt blod. Ja, här tycks två handlingsregler stå mot varandra. Att hålla inne med hatet mot materialisterna, överflyglas troligen av regeln på att inte spara på krutet när Guds vilja gör sig hörd! (Jesus driver ut månglarna från templets yttre gård, någon?)

Dagens befolkning skulle i samband med denna nit eller iver tala om fanatiker, eftersom den samtida västeuropén som en följd av sin falska värderelativism föredrar slingrande och kompromisser varhelst det finns risk för en kostnad. Esséerna tummade aldrig på sanningen, ett "Ja var ett ja, och ett nej ett nej" - även denna kristna grundhållning hittas i Dödahavsrullarna. Sanning och Lögn är absoluta storheter.

Den svala förnuftsdyrkan (kopplad till den behändiga värderelativismen) har lagt ett lock över själen i många moderna västländer. Vår emotionella självrepression gör att vi längre varken förstår eller uppskattar människor från mer "varmblodiga" länder i vår omgivning.

Och så sker det, att svensken, med sitt begränsade själsliga register, vänder sin egen förslappade själsmuskulatur till en negativ projektion, kanske t.o.m. fruktan eller hat mot främlingen från en annan kultur. Allt bara för att vi är så kapitalt okunniga om psykologiska mekanismer i det här landet.

Ur detta perspektiv skulle Sverige alltså inte alls vara ett av världens mest långt komna länder utan ett av de mest outvecklade! Lite esséerlära skulle göra landet gott! Som sakerna nu står är de enda som tycks villiga att ta strid rasister och andra med perverterad människosyn... Se, den sekularismen och dess frukter...


"[Mästaren] ska villigt fröjda sig i allt som sker honom och inget skall behaga honom förutom Guds vilja. Han ska fröjda sig i orden från Hans mun, och skall inte åstunda något förutom Hans vilja."

Jämför mängder av bibelställen där Jesus menar sig inte göra något av egen vilja utan bara lyssnar till sin inre Översjäl, den han kallade Fadern.

Axplocken ur Församlingsregeln, IX, också känd som Disciplinmanualen. Den utomordentligt krångliga titeln A Charter of a Jewish Sectarian Association bestods dokumentet av översättarlaget Wise, Abegg och Cook. Min snabböversättning baserades på Geza Vermes engelska ö.s.

*****

Så såg ett fokuserat och gudfruktigt leverne ut förr i tiden, och Mästaren sökte lära ut konsten till folk att vara autentiska mot livet i alla dess skeden, "allt efter deras begåvning" som esséerdokumenten säger.

Tacka fasen för att en före detta essérmedlem i ett senare liv på jorden kan uppleva vanligt folk som mentalt efterblivna, oprecisa och utan rak linje i sina liv! För nu ska jag berätta en hemlighet som yppats för mig genom lång förtrogenhet med samma dokument Jesus mediterade natt och dag över i sin ungdom: Förgängelsens barn dör om och om igen, och bygger föga konsekvens från liv till liv.

Deras själsinnehåll består ju helt av förgänglighetens frukter, de har "samlat sina skatter på jorden istället för i himmelen/på medvetandenivån". Därmed återföds de lika tomma som de lämnade världen i det föregående livet.


Något rätt har väl de gjort, som lever i det materiellt välbeställda väst idag, men vad det skulle vara är omöjligt att spekulera i - så komplex som den karmiska väven är bara i en människas liv. Multiplicera sedan de variablerna med hela jordens befolkning!

Ett judiskt ordspråk lyder,
"När människan tänker, skrattar Gud."

Det skiljer ljusår i andlig resning mellan dem som haft ett genomgripande "nivålyft" i ett andligt eller fokuserat tidigare liv och dem som i varje liv varit jordens många utfyllnadssjälar (Jesus kallar dem "jordens salt").

Och ändå är det bara ett intresse som övergår i dedikation som krävs för att byta nivå från de ytliga massorna till den del av mänskligheten som själv styr sin evolution! Bibeln uttrycker detta som "många är kallade men få är utvalda".

Här är då det ruggiga, som kristendomen tonat ner i modern tid för att inte stöta sig med det sekulära, slappa tonläget och dess totala brist på psykologisk självinsikt: Predestination existerar, och Gud vet redan vilka som kommer att förbli det ytliga packet som ouppfyllda går genom alla sina tilldelade liv.

(Vi kan här lämna den newtonska världsbildens predeterminism i en enda lång kausal kedja därhän, det är en helt annan berättelse.)

Jämför också Paulus om predestinationen ("vi som var bestämda att nå frälsning"), passager även Martin Luther långt senare noterade i Nya Testamentet. Givetvis är Guds allvetenhet - predestination - en grundpelare i esséersamfundet.

Ljusets barn var också praktiserande astrologer, i linje med första Mosebok där Gud sägs ha satt stjärnorna till "tecken" för människan. Kosmisk pietet befordrar förstås också en känsla av ett i förväg skrivet historiskt drama, innefattande de Yttersta dagarna för vilka ovanstående regler för maskilerna var författade. Obs: maskilerna, inte messias!


Men denna predestination, som den ter sig från "översta våningen", ger inte dem på de lägre våningarna någon ursäkt att sluta tala med nihilisterna och söka få dem att engagera sig i sin själs eviga öde. "The show must go on", som det heter, här nere på jorden kämpar Ljus och Mörker intill den här mänsklighetens ände1.

Eller? Dödahavsrullarna visar att esséerna, mediterande och upplysta asketer, i vissa fall inte talade med "slöddret". Att ens tänka tanken gudsförnekare förorenade deras sinne!

Det är här, om någonstans, man inser att Jesus inte var lika puritanisk som sina lärofäder. Bröt han mot de strikta reglerna och blev utkastad ur rörelsen? Det är en fråga jag stött och blött i ett årtionde minst, utan att ha kunnat besluta mig om. En del tyder på det.

Johannes evangelium klagar på att han kom till sina egna, men blev inte mottagen. Med detta har man ofta fattat det judiska folket. Men det kan lika gärna vara den besvikna rösten hos jesusanhängarna som finner det nedrigt att esséerna lät honom offras efter att troligen redan dessförinnan ha exkommunicerat honom för brott mot renlighetslagarna.

Eftervärlden kanske aldrig kommer att få full klarhet i de mystiska omständigheterna, men Dödahavsrullarna visar i vilket fall så mycket, att stora delar av den kristna jesusbilden är felaktig. Personkulten gjorde att den historiska kontexten föll i glömska.

Och Jonas Gardell har därmed inte alls "räddat Jesus ur kyrkan", utan bara sin subjektiva vinkling av en redan från början skev föreställning om en obildad snickare, någon slags naturligt religiöst geni eller möjligen bara mentalt störd!

Det är, vilket man tydligt kan utläsa ur evangelierna, snarare en bildad skriftlärd med avsevärd gravitas (och mycket humör) Gardell skulle ha sökt rädda.


_____

1. Ljus och Mörker och mänsklighetens ände är mytiska bilder som indikerar att släktet (eller delar därav) en dag kommer att utvecklas bortom sitt enkla rationella förnuft, vars kognitiva strategi är "dikotomisering" och "seriell logik".

Mänskligheten har, lär alla högre religioner ut, latent nästa medvetandenivå med sig, och Jesus i Nya Testamentet presenteras på ett sätt som indikerar att han var medveten på denna högre nivå.

"Intuition" kallas den i platonismen, men ordet står i modernt språk för en degraderad form - närmast "känslobaserade gissningar" - eftersom vi själva blivit så degraderade.

Trimmandet av den seriella logiken har haft ett högt pris, vilket den sekulära västmedborgare knappast själv kan se eftersom hon just nu är mitt inne i sin egen "luftbubbla", identifierad med och i "avgudadyrkan" av sitt eget "förnuft". Kort och gott, det kristendomen, och innan dem essérna, kallade för "synd" och egocentrering.

Den telepatiska eller tankeläsande förmåga som tillskrivs Jesus i N.T. är en av tecknen på en individ som vaknat upp till högre medvetande.


3 kommentarer:

  1. Intressant att hitta en blogg med
    denna bloggdeklaration
    Frågor som intresserar mig,
    men jag undrar -
    har du inte glömt gnostikerna?
    I och för sig har jag inte läst alla dina inlägg,
    men du har inte en sådan rubrik
    och ändå är esséerna i närheten av dem
    om inte de är dem?
    Och Thomasevangeliet beskrivs väl som gnostiskt?
    Jag intresserar mig mycket för kopplingen
    mellan antiken och kristendomen
    och hur vi uttrycker och formats andligt/själsligt.
    Få höra vad du säger om gnostikerna?

    SvaraRadera
  2. Gnosticismen - ett jätteämne! Om man lämnar därhän alla neo-gnostiska rörelser genom århundradena och håller sig till senantiken, har mycket hänt sedan t.ex. biskop Gärtner inkluderade några stycken från Thomasevangeliet i "Apokryferna", en tunn översikt av ickebibliskt material (1960?).

    På den tiden avfärdades texten i det lutherska Europa allmänt som ett gnostiskt påhitt, just för att Jesus fientlighet mot den materiella världen och den fysiska kroppen tycktes rimma med det begränsade material som överlevt sen senantiken och som klassats som gnostiskt.

    Att även Nya Testamentet dryper av anti-världsliga sentiment, sågs mellan fingrarna med. Kristendomen har alltid haft ett problem med den "gode" Guden och ondskan i världen. Jesus i NT talar ju t.o.m. om en "denna världens herre" som om han själv var en gnostiker och gjorde åtskillnad mellan en högre Gud och en lägre skapare av det materiella universum.

    Tvågudsläran är ett typiskt kriterium för att kalla en text gnostisk, men springer ursprungligen från Platons filosofi. Hans myt om världsskaparen Demiurgen har spelat in vid gnosticismens uppkomst.

    Men så hittades Nag Hammadi-texterna 1945 (och bland dem Thomasevangelierna) och idag vet man att gnosticismen inte är någon kristen "urspårning", utan att det redan fanns en "judisk gnosticism" nere i Egypten.

    I någon av Nag Hammadi-texterna ser man hur Jesusfiguren löst arbetats in i ett äldre judiskt material. Många hävdar att termen "gnosticism" borde avskaffas eftersom den nu är så besudlad av en äldre kristen bestämning av fenomenet.

    I mina ögon är det solklart att det judiska kriget 66-70 som ledde till den judiska diasporan medförde att esséiska idéer nådde Egypten och att vissa motiv i dessa texter (som i allmänhet är lite senare än Thomasevangeliet, säg 200- och 300-talet) bär på "ekon" av den nu utdöda esséismen.

    Men viktigare än esséismen var förstås, som sagt, Platons filosofi som hade blivit mer och mer pessimistisk (världsfrånvänd) århundradena efter hans död, så det är inte märkligt att den kom att bilda en av influenserna till det som kallats gnosticismen. Kanske skulle man hellre tala om en judisk variant av platonism?

    Dock tryckte ju även esséerna (bland annat den asketiska falangen vid Döda havet) på kunskap (gnosis), och uppenbarligen fanns extrema koncentrationsövningar på programmet.

    Nag Hammadi-fyndet innehåller t.ex. mantran som direkt för tankarna till Indiens yoga- och meditationsövningar, och av Dödahavsrullarna inser man direkt att de sysslade mycket med att mässa texter i syfte att uppnå "upphöjda" sinnestillstånd.

    En text säger - underförstått - att esséerna var förmögna att se änglar när de gick runt bland dem. Detta är, om jag förstår det rätt, en fråga om ren och skär klärvoajans. Vår kultur har inte sådana här sublima saker på programmet längre!

    (Men de frodas i kulturens undervegetation, eftersom fenomenen existerar.)

    Vi skulle förmodligen anses mentalt efterblivna i mötet med en esséisk asket av hög rang. Och det är, som sagt, troligen just det Jesus var.

    Tanken om Jesus som esséer fördes fram redan på 1800-talet, men då saknades tillräckligt med underlag. Det materialet hittades i vår tid, men det har gått 50 år redan, historien är ändå inte fullt känd ännu.

    SvaraRadera
  3. Rättelse.

    "...biskop Gärtner inkluderade några stycken från Thomasevangeliet i 'Apokryferna'..."

    Jag bläddrade nyligen i en kopia och noterade att hela Thomasevangeliet finns med. Det var andra, ofullständigt bevarade texter som lett till ett falskt/skevt minne.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.